Mer än 13 varv runt jordklotet. Det är den samlade längden på det svenska elnätet. Över hela landet slingrar sig kraftledningar med förgreningar ut i landet i ett finmaskigt elnät. Det är en väl utvecklad infrastruktur, som har betytt lika mycket för Sveriges välstånd som våra vägar och järnvägar.
Elektrifieringen av Sverige började tidigt och redan i slutet av 1800-talet fick vissa städer elektrisk belysning. Efter hand som vattenkraften byggdes ut från början av 1900-talet, växte ett stamnät fram för den el som skulle transporteras från kraftverken.
Dagens elnät har tre nivåer:
Stamnätet består idag av 15 000 kilometer högspänningsledningar. Ledningarna närmast de större kraftverken är högspänningsledningar och ingår i stamnätet. Här har elektriciteten en mycket hög spänning, 400 000 volt (400 kV).
Elektriciteten transporteras långa avstånd i stamnätet för att sedan ledas vidare i regionnätens ledningar med spänningar från 130 kV ner till 20 kV.
Innan elen förs in i regionnätet har den transformerats - tagits ned - från spänningsnivån 220 kV eller 400 kV till regionnätens lägre nivå. Elintensiva industrier som smältverk och pappersbruk får oftast sin el direkt från regionnätet.
De lokala elnäten tar vid efter regionnäten och skickar elektriciteten vidare till mindre industrier, hushåll och övriga användare. Innan elen når våra vägguttag har den stegvis transformerats ned till 230 volt, vilket är den spänning vi har i våra hem.
Det är cirka 170 företag som äger elnäten i Sverige. Varje företag har inom sitt geografiska område ensamrätt att tillhandahålla elnätet till kunderna. Stamnätet har bara en ägare; det statliga affärsverket och myndigheten Svenska Kraftnät (SvK). Stamnätets kunder är nästan uteslutande de elnätsföretag som äger regionnäten.
Tre elnätsföretag; E.ON Elnät Sverige, Vattenfall Eldistribution och Fortum Distribution, äger större delen av de svenska regionnäten.
Svenska Kraftnäts karta över det svenska kraftnätsystemet
Sedan slutet av 1990-talet har svenska elnätsföretag satsat cirka 40 miljarder kronor på att vädersäkra elnäten genom att i första hand ersätta oisolerade luftledningar med nedgrävda kablar.
Det arbetet påskyndades efter stormen Gudrun år 2005 och stormen Per två år senare. Cirka 5 700 mil ledning skulle totalt åtgärdas enligt ursprungsplanen. Av detta återstod i slutet av år 2010 cirka 500 mil.
Sedan några år tillbaka finns en utbredd samverkan mellan elnätsföretagen vid storstörningar. Då går man samman och hjälper varandra vid svåra situationer. Den omfattande händelserapporteringen via Sveriges Radio har byggts ut rejält. Röjningsfrekvensen längs de svenska ledningsgatorna har dubblerats och numera sker röjning vart fjärde år mot tidigare vart åttonde år.
Källa: Svensk Energi